Att leva tillsammans

Det är viktigt att först och främst förstå skillnaderna/likheterna mellan kränkande behandling, mobbning, trakassering och diskriminering. Mobbning är ett begrepp som inte direkt existerar i skollagen. Det används ofta i tal om en elev blivit utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier vid upprepade tillfällen. Kränkande behandling å andra sidan, är ett begrepp som är tydligt uttryckt i skollagen, kapitel 6. Det är ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet, utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen[1]. Det är ett beteende som är ansett oönskat av det barn/elev som upplever sig vara utsatt för kränkande behandling. Exempel på kränkande behandling inkluderar allt från utfrysning, till nedsättande ord, till hot och slag. Notera att för att det ska vara fråga om kränkande behandling enligt lagen måste kränkningen vara tydlig. Vidare, i de flesta fallen är det väldigt uppenbart att ett beteende är kränkande, men om det inte är det så måste man snabbt klargöra för den som kränker att sitt beteende är oacceptabelt och skadligt. Vad som är kränkande behandling måste avgöras i varje enskilt fall[2]. Vidare, när det gäller diskriminering så ska vi följa diskrimineringslagen som – i förenklade ord – beskriver begreppet som när någon missgynnas eller kränks. Kränkningen eller missgynnandet ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna[3]:

• Kön.
• Könsöverskridande identitet eller uttryck.
• Etnisk tillhörighet.
• Religion eller annan trosuppfattning.
• Funktionsnedsättning.
• Sexuell läggning.
• Ålder.

Sedan, inom de sex olika former av diskriminering finns trakasserier och sexuella trakasserier. Både trakasserier och sexuella trakasserier är starkt länkade till både kränkande behandling och diskriminering, då det handlar om ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet samtidigt som det i sin grund är baserat på någon av de sju nämnda diskrimineringsgrunderna[4]. Trakassering, kränkning, och diskriminering förekommer ofta nuförtiden också via nätet, till exempel på sociala medier som används av unga.

För dig som lärare eller annan personal i skolan är det din plikt att anmäla trakasserier och kränkande behandling som kan ske i skolans verksamhet till rektorn. Skyldigheten att anmäla gäller oberoende av hur du fick reda på kränkningen; vare sig att eleven kom direkt till dig och berättade eller att du såg/hörde något som kunde vara en kränkning. Det är viktigt att du noterar att anmälan ska göras skyndsamt till rektorn[5]. Detta innebär att du som jobbar inom skolan inte ska göra någon tidigare värdering av hur allvarlig en händelse är innan du gör en anmälan[6]. Vidare, så snart rektorn får kännedom om att en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten, så är han/hon skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen[7] är sedan skyldig att snabbt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden[8]. Det är också huvudmannens plikt att bl.a. årligen presentera en plan mot kränkande behandling som sedan ska följas av skolorna. De instanser då skolans personal och rektor ska ta direkt kontakt med socialtjänsten, inkluderar när skolan tar beslutet att avstänga en elev i gymnasieskolan (under 18 år) och när man misstänker att ett barn har eller kan fara illa[9].

När kränkningar inte sker direkt i skolans verksamhet men i samband med den (exempel: på väg till eller från verksamheten eller via nätet), måste huvudmannen utreda och åtgärda detta. Dock kan du som lärare (och annan skolpersonal) ändå förebygga kränkningar som inträffar på till exempel nätet med dina elever. Nuförtiden sker utbildningen mer och mer via internet, vilket innebär att det är viktigt att alltid påminna unga att samma regler för hur vi är mot varandra i verkliga livet gäller även på nätet. Skolans personal borde vara inblandade i de forum för kommunikation som är kopplade till utbildningen och som skolan tagit initiativ till. Vidare borde du se till att ingen elev känner sig utfryst i till exempel chattforum och att du frågar elever då och då hur de mår[10]. För alla frontlinjeutövare som jobbar med unga är det nödvändigt att bygga en professionell relation där dina unga känner sig trygga att alltid vända sig till dig för hjälp och stöd. Precis som kränkning, trakassering, och/eller diskriminering är oacceptabelt elever emellan, så är det förbjudet från en/flera frontlinjeutövare gentemot en elev.

[1] 6 kapitlet 3 § skollagen (2010:800).

[2] Skolverket, ”Kränkande behandling, mobbning och diskriminering”.

[3] Läs mer om detta på Diskrimineringsombudsmannens hemsida här.

[4] Läs mer om detta på Diskrimineringsombudsmannens hemsida här.

[5] En månad var redan ansedd som en sen anmälan av Skolinspektionen.  

[6] Skolverket, ”Kränkande behandling, mobbning och diskriminering”.

[7] Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal skola och skolans styrelse om det är en fristående skola.  

[8] Se 6 kapitlet 6–8 och 10 §§ skollagen (2010:800).

[9] 5 kapitlet 21§ och 29 kapitlet 13§ skollagen (2010:800) och 14 kapitlet 1§ socialtjänstlagen (2001:453).    

[10] Skolverket, ”Kränkande behandling, mobbning och diskriminering”.