Att leva tillsammans

På vilka sätt kan jag agera som frontlinjeutövare om en/flera av mina elever uttrycker att de anser närvaron av olika kulturer och alla dess människor som ett hot mot ”svensk kultur/traditioner” och ”svenska värderingar”?

Närvaron av olika kulturer och dess folk är inget nytt fenomen i Sverige: redan under 1960-talet, år efter andra världskriget, började man mer och mer att diskutera om samlevnaden mellan olika kulturer och alla minoriteters rätt att leva under förhållandevis samma villkor som en svensk[1]. Dock, med Europas migrationskris 2015 och därmed ökad immigration till Sverige, har temat återuppstått speciellt inom den politiska sfären. Olika politiska partier i landet och med detta det svenska samhället, har varierande åsikter angående närvaron av olika kulturer: medan några tycker att existensen av diverse kulturer ger rikedom till ett land samt bygger värderingar som till exempel respekt och förståelse för andra kulturer och dess människor, finns det även de som tycker att närvaron av andra kulturer - kvittar vilket - är direkt ett hot mot det svenska samhället. De anser ofta att den bästa vägen framåt är att alla lever i ett så kulturellt och etniskt homogent samhälle som möjligt, där olika kulturer och dess folk inte är välkomna[2]. Det är viktigt också att understryka att i dessa fall är det väldigt vanligt att människor grupperas som ett kollektiv under en viss kultur och att individer med viss bakgrund och ursprung anses direkt som ett kollektivt problem och hot. Detta kan även betecknas i vissa fall som främlingsfientlighet.

 

Med detta i åtanke, kan det emellertid förekomma idag att en ungdom[3] öppet utrycker att han/hon anser existensen av andra kulturer och alla dess folk som ett direkt hot mot ”svensk kultur/traditioner” och ”svenska värderingar”.

 

[1] Bergholm, ”Då Sverige blev mångkulturellt.”

[2] Notera dock att detta fenomen om att ha ett så kulturellt och etniskt homogent samhälle som möjligt har existerat förr i Sverige, där samer och andra minoritetsgrupper påtvingades bl.a. assimilering, lära sig enbart svenska (förbud att tala sitt minoritetsspråk), och konvertering (förbud att utöva minoritetsreligioner).

[3] Viktigt att notera: i denna handbok används olika begrepp som till exempel barn. Med barn avses varje individ under 18 år, enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Även begrepp som unga, ungdomar, tonåringar, osv. i detta material refererar till människor under 18 år. Dock, med unga vuxna avses i detta material individer i åldern 18–25 år.

Nuförtiden kan Sverige anses som ett mångsidigt samhälle, där flera olika kulturer och dess folk samlever med varandra. I det första kapitlet i Regeringsformen står det tydligt att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare, fastslås att den enskildes personliga, ekonomiska, och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten[1]. Det är med detta viktigt att du som frontlinjeutövare – genom ditt demokratiska uppdrag i och utanför skolan – vågar ta upp och diskutera detta ämne med dina ungdomar. Du kan inleda konversationen genom att ställa diverse frågor; vad innebär det att bo i ett samhälle med olika kulturer?, hur skulle dagens Sverige se ut om vi inte hade diverse folk/kulturer?, är det rätt att bedöma en person på grund av sin bakgrund/kultur?, varför kan vi ibland vara rädda/skeptiska av olika kulturer och hur kan vi ändra/bredda detta perspektiv?, osv. Du kan också diskutera ämnet utifrån bl.a. ett historiskt perspektiv; hur det såg ut innan båda världskrigen i Europa och hur, speciellt efter andra världskriget, samtalet om samlevnaden mellan olika kulturer och alla minoriteters rätt att leva under förhållandevis samma villkor utvecklades (i Sverige men också i hela Europa).

 

Ytterligare, koncept så som till exempel jämlikhet, diskriminering, och samverkan borde stå i grund för ditt samtal med dina unga. Det är också grundläggande att du, under dessa samtal, klargör och understryker att Sveriges grundlagar som reglerar Sveriges statsskick är inte bara svenska värderingar. Mänskliga rättigheter, jämställdhet, och fundamentala rättigheter och frihet är universella. Vidare, är det viktigt att emellertid inte ignorera att samlevnad mellan olika kulturer och dess folk inte alltid är lätt. Det finns en mängd kulturella yttringar som helt strider mot vårt lands värderingar såsom de är uttryckta i svensk lag och som följaktligen inte kan tolereras. Detta inkluderar bl.a. hedersförtryck (exempel: kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap), könsdiskriminering och diskriminering mot HBTQ[2] med mera. Dock är detta mer en fråga om huruvida vissa värderingar inom en kultur är acceptabla eller inte, snarare än att se olika kulturer och alla dess människor som ett direkt hot. Det är viktigt att du under dessa samtal alltid lyssnar, ifrågasätter och inte dömer en ungdoms tankesätt och svar. Slutligen, kan det vara viktigt att understryka att ett samhälle där olika kulturer existerar inte bör betyda parallella samhällen. Vi måste främja en förståelse för att leva tillsammans, där vi till exempel inte bara går i skolan med folk från olika bakgrunder men vi kan också leva, arbeta, och skapa en gemensam framtid tillsammans.

 

[1] 1 kapitlet 1 § 2 § Regeringsformen.

[2] Homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner.

europe logo white

THE E-LEARNING TOOL

EUROGUIDE EU flag

This project is co-funded by the Internal Security Fund of the European Union – GA N° 871038