Samhället och Ideologi

Vägarna som leder till radikalisering varierar och är specifika för varje fall; processen är ofta komplex och kan ske samtidigt på både individ-, grupp- och samhällsnivå. Det finns som sagt ingen direkt ”profil” som pekar ut individer som dras till radikalisering samt våldsbejakande extremism[1]. Dock har det visat sig att även om det inte finns en homogen process som leder till att en individ blir radikaliserad, finns det varningssignaler som kan antyda att en elev håller på att radikaliseras. Förändringar i utseende, socialt umgänge, attityder, och personlighet är alla exempel på tecken som kan indikera att något inte står rätt med eleven. Vidare kan det vara viktigt för dig att uppmärksamma andra tecken som bl.a. ett konfrontativt förhållningsätt (”vi och dem”), intolerans mot andras åsikter, användning av hatretorik och – i vissa fall – användning av hot och våld. För mer detaljerad information och exempel om detta kan du referera tillbaka till handbokens introduktion. Det är vidare viktigt att du noterar att i de flesta fall för att kunna märka och mer exakt förutsäga att en ungdom håller på att bli radikaliserad, brukar det vara en kombination av tecken. Som professionell kan du fråga dig själv om förändringen i elevens beteende kan vara ett rop på uppmärksamhet, utanförskap, missbruk, osv. eller en helt naturlig del av en tonårsprocess där till exempel identitetssökande ingår[2]. Vidare kan det vara bra och angeläget med en diskussion tillsammans med kollegor som kan erbjuda andra perspektiv och också hålla ett framtida öga på eleven.

Det är också grundläggande att notera att radikaliseringsprocessen kan vara lång, utdragen, men ibland relativt snabb. Alla som arbetar inom skola, polis, hälso- och sjukvård är därmed skyldiga enligt lag att anmäla om det finns misstanke om att ett barn upp till 18 år far illa eller riskerar att fara illa. För barnet som drabbas kan det vara livsavgörande att dessa personer tar sin anmälningsplikt på största allvar och fullgör den[3]. Å andra sidan är det viktigt att du först har en konstruktiv dialog med ungdomen om du sakta men säkert märker förändringar i beteende, utseende, personlighet, osv. Här kan du och eleven, till exempel i ett enskilt samtal, ha en diskussion där han/hon kan uttrycka sig och du som frontlinjeutövare bättre kan förstå de bakomliggande orsakerna till hans/hennes förändring(ar). Upptäckten av tidiga tecken på radikalisering kan förhindra än värre radikalisering av ungdomar och skydda dem från olika negativa konsekvenser. Vidare, om dessa ändringar är kopplade till andra orsaker (exempel: familjekris, missbruk och uppmärksamhet) är det lika nödvändigt att du är medveten om dessa för att kunna hjälpa och stödja eleven på bästa sätt. Att boka ett möte med ungdomens vårdnadshavare kan också visa sig effektivt och betydelsefullt för att bättre förstå de bakomliggande skälen till elevens förändringar. Här kan du både informera och få ytterligare information från bl.a. föräldrar om varför deras son/dotter idag beter sig på ett visst sätt och hur ni kan hjälpa och stödja eleven så att han/hon inte hamnar i farliga miljöer.

[1] Rehn and Millington, “Hjälp skolpersonal att hantera radikalisering”.

[2] Socialstyrelsen, “Kort om våldsbejakande extremism – socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna”.

[3] För dig som jobbar i skola läs mer om anmälningsplikt och vad det innebär här.