Samhället och Ideologi

Det svenska skolväsendet är uppbyggt utifrån att utbildningen som allmän regel ska vara saklig, allsidig och icke-konfessionell. Detta innebär att skolan ska vara en neutral plats, där religiösa inslag som bön, välsignelse, predikan, trosbekännelse, eller annan form av förkunnelse inte får förekomma vare sig i undervisningen eller annars. Föräldrar ska känna sig bekväma med att skicka sina barn till skolan och elever ska aldrig behöva utsättas för religiös påverkan i skolan[1]. Därmed, i enlighet med skollagen[2], ska utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman vara icke-konfessionell. Förbudet mot konfessionella inslag gäller här således såväl själva utbildningen som undervisningen i dess helhet. Detta gäller även för undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor, och fristående fritidshem[3] som ska vara icke-konfessionella. Det är dock väldigt grundläggande att notera att generellt, mot bakgrund av den grundlagsskyddade religionsfriheten som existerar i Sverige, finns det inget som hindrar att en elev – på eget initiativ – utövar religion inom verksamheten (till exempel be en bön i anslutning till sin måltid). Ytterligare, gällande utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem, får de ha en konfessionell inriktning[4]. Detta, så länge det sker separat från undervisningen och inte strider mot de allmänna mål och värdegrunder som gäller för utbildningen i övrigt och som framgår av skolförfattningar och läroplan. Det bör också uppmärksammas att elever omfattas av arbetsmiljölagen, vilket innebär att deras behov av vila och återhämtning under skoldagen måste tillgodoses, vilket kan begränsa i vilken vidd skolan kan organisera till exempel bönestunder under rasterna. Det är även viktigt att understryka att deltagandet i konfessionella inslag vidare är helt frivilligt enligt lag, vilket innebär att det ska tydliggöras för alla elever att det är möjligt att avstå från dessa inslag.

Därmed, om en ungdom försöker ta tid från skolundervisningen för att delta i en religiös praxis är detta inte tillåtet. Vidare, ifall en/flera elever klagar över att deras skola inte har ett bönerum är det viktigt att du som lärare klargör för dem att skolan alltid respekterar deras religion och tro, men att skolan ska vara en trygg och neutral plats för alla. Alla elever ska behandlas lika, vilket innebär att om ett bönerum erbjuds till de muslimska barnen borde samma behandling gälla till alla andra barn från olika religiösa övertygelser. Detta är helt enkelt inte genomförbart. Ytterligare, när det gäller koppling skola-kyrka, finns det ingen uttrycklig reglering i skollagen gällande firandet av skolavslutningar och andra traditionella högtider. Notera å andra sidan att skolavslutningar och firande av traditionella högtider inte utgör undervisning men utbildning. Enligt Skolverkets riktlinjer bör lämpligheten i att hålla skolavslutning i religiöst betingade lokaler övervägas noga, då alla elever ska kunna delta vid skolavslutningen[5]. Dock kan det bli betraktat som ett pedagogiskt misslyckande om ungdomar i allmänhet inte kan besöka och visa respekt i en religiös plats som inte är deras egen.

[1] Hielle, “Lesseboskola har bönerum – kan vara mot Skolverkets regler”.

[2] 1 kapitlet 6 § skollagen (2010:800).

[3] 1 kapitlet 7 § skollagen (2010:800).

[4] 1 kapitlet 7 § skollagen (2010:800).

[5] Regeringskansliet, “SOU 2019:64 Nya regler för skolor med konfessionell inriktning”.